Bodens fästning under första världskriget

Infanteristyrkan bestämdes 1914 till 5 000 man bestående av fyra infanteribataljoner, en landsstormsbataljon samt sex fästningsinfanterikompanier. 1917 tillkom kulspruteplutoner samt ytterligare två infanteribataljoner från södra Sverige.

Vid vardera av de fem forten men även vid Leåkersfästet fanns det ett fästningsinfanterikompani placerat. Infanteristerna var förlagda i bergutrymmen intill forten och skulle försvara det närliggande området. Kulspruteplutonerna spreds ut bland infanteriet för att förstärka eldkraften.

Infanteribataljonerna skulle strida från fältbefästningarna som anlagts mellan forten. Dessa bestod av långa heltäckande betongvärn med skottgluggar samt mindre bunkrar för fältpjäser. Dessa var till för att förhindra att fientliga förband kom in i Bodens fästnings centrala delar.

Vidare ingick fyra ingenjörskompanier i fästningens krigsbesättning. Ingenjörerna byggde skansar, broar och skyttevärn åt det egna infanteriet men även fördröjande fältarbeten för att försvåra fiendens framfart. De bemannade även strålkastare för att belysa och blända fienden nattetid.

Boden hade också ett fälttelegrafkompani som byggde, bemannade och underhöll fästningens omfattande telefonnät.

Bodens fästning under andra världskriget

Inför de krav som Sovjetunionen ställde på Finland hösten 1939 ökades beredskapen i fästningen. Trots det hårda vinterklimatet i norra Sverige kom en intensiv befästningsverksamhet snabbt igång. Ingenjörtrupperna byggde främst skyddsrum och stridsvärn av betong. Övriga krigsförbanden byggde skansar med stormhinder, skyttevärn och splitterskydd. Fort och batterier krigsrustades och förråd kompletterades.

Successivt tillkom anläggningar för luftbevakning och luftvärn. Fästningens luftförsvar förbättrades ytterligare sedan flera krigsflygfält anlades i fästningens grannskap för det snabbt växande flygvapnet. Nya anläggningar byggdes för även för stridsledning och för civilförsvaret. Bergrummen för drivmedelsförråd och vattenverk fullbordades.

Behovet av särskilda hinder mot fientliga stridsfordon var stort och man lät konstruera pyramidformade hinder av granitblock och armerade betongblock runt hela fästningen.

Men redan 1943 utgick Leåkersfästet och Norra Åbergsfästet som artilleribefästningar ur krigsorganisationen då de inte bedömdes ha tillräckligt skydd mot fientlig eld.

Under hela kriget var det full beredskap i fästningen och totalt fanns det ungefär 15 000 soldater i Bodens fästning och närområdet.

Familjerummet Föreläsningar Besök oss på Facebook Abisko Gränsförsvarsmuseum Nordkalottens hemliga rum Sveriges militärhistoriskta arv